Idag är det sannerligen en sådan dag när livet suger. Man vet inte vad livet är till för, eller vad som egentligen glädjer en. Jag funderar och tänker på hur man ska komma till en lösning, men jag har verkligen inte en enda lösning på detta. Hur ska det sluta? Jag står inte ut i det som är just nu och dom senaste 1½ åren har inte varit enkla vill jag lova. Vad är det som orsakar det här då? Varför blir det som det blir? Jag fattar seriöst inte vad jag kan göra för att lösa detta när jag i princip provat allt jag tror skulle fungera. Jag blir så less, jag vill flytta, helst av allt långt bort för att slippa allt och alla. Börja på ny kula och glömma allt som varit. Om ett år, och lite till kanske, då är jag mer än 100% säker att jag bor på en helt annan adress, så långt från dig jag bara kan. Och när jag väl är i Australien då slipper jag dig sannerligen på heltid, tack gode gud.
Trodde aldrig att det skulle bli så illa som det är idag, men uppenbarligen så fungerar inte vi tillsammans och det är ett under att vi klarar av att bo under samma tak just nu. väntar bara på att kaoset ska bryta lös.
på tal om något annat så väntar jag med spänning på att höra någonting från malta, men ännu är det tystare än döden därifrån.
/S
tisdag 28 april 2009
söndag 26 april 2009
uppehåll
tänkte väl att jag kan göra ett nytt försök gällande bloggandet. en paus på sisådär 1½ månad var väl inte direkt planerad, livet har varit stressigt och allt därtill. Sådant som händer. Funderar på att strukturera om bloggen och kanske efterlikna min kära vän ida i hennes bloggande? vem vet, vi får se.
Livet är fortfarande lika stressigt som jag sa tidigare, mycket som händer och man är så sanslöst trött på skolan så helst av allt så skulle man vilja slippa, eller varför inte bara ta studenten iår. inte helt fel det nej. Tackar gudarna för att Ida stått ut med mig i helgen, det var i allra högsta grad nödvändigt att spendera den här tiden med dig. och dessutom har vi ju haft det riktigt trevligt också.
Jag tror jag har magsår eller något av stressen, får så sanslöst ont i magen när jag äter. det är inte vidare kul det nej. Blir bara så trött av att tänka på allt man har att göra, ännu mer trött av att veta att jag har ett helt år kvar av detta också. Trots detta har våren hittills varit bra, tack vare vänner och världens underbaraste pojkvän. Utan dem hade jag med stor sannorlikhet varit ett sönderstressatnervvrak.. kul, nej. och när man skriver om detta så ploppar ena saken upp efter den andra.. "engelska nationella på tisdag, fasen, plugga, tyskaglosor tisdag, fasen, måste plugga, naturkunskaps prov, nästa vecka, fasen, måste PLUGGA.. "och så fortsätter det, tills jag nästan spyr på allt. Tar det aldrig slut?
Idag åkte jag till sundsvall, första gången på länge som jag åkte ner till sundsvall på en helg, dock väldigt nödvändigt idag efter som jag och jacks skulle på en katolsk gudsstjänst, yey, måste plugga, religion.... Det kändes as tuungt men efter man gick därifrån var man ändå på bra humör, det var faktiskt riktigt trevligt, helt okej och absolut över förväntan. Det var inte alls som svenska kyrkan, stelt och tråkigt (även om det var snudd på ibland). Skönt att kunna räkna bort det där från "att-göra-listan". Även om vi ska på en till gudstjänst på onsdag, men ändå, det är en mindre nu.. Sofia försöker verkligen vara positiv. Jag tror ingen egentligen fattar hur stressad man är, jag försöker verkligen att dölja allt under ett leende eller att skjuta på det för stunden. osmart, jag vet. Vissa förstår inte, vissa har det inte i sig. Vissa förstår inte för att dom inte kan med det men vissa känns det verkligen som om dom inte vill förstå, förskjuter det för att slippa lyssna, slippa bry sig. Det kanske är det man egentligen verkligen behöver.
nu talar jag i gåtor igen, ledsen.
Påtal om sommaren så nalkas det jobb på malta. Imorgon is the day, då ska jag preliminärt få ett besked huruvida det blir jobb eller icke. men troligtvis är jag redan klar som jag har hört. Enorm besvikelse om jag inte får det, jag kommer slita av mig allt hår då eller något. Reservplan finns, att jobba på hemab hela sommaren, men är det verkligen ett alternativ? medelhavet eller härnta? svårfråga? not.
Blir det av så kommer jag vara negerfia när jag återvänder och negerida kommer inte vara så neger då.. (jag vet att du läser ida) höhö, i love.
Åker jag nu då så bär det troligtvis av den 25 juni och återkommer 3 september, lång vistelse men ack så underbart.
Måste medge att det var rätt svårt att fatta beslutet om huruvida man skulle åka eller inte men allt mer som beslutet har fått mogna fram så känns det allt bättre att ha bestämt sig också. Känner stöd från andra, tror att det är av stor betydelse. Dock kanske inte det stöd man hade önskat hemifrån eftersom min mamma uppenbarligen inte gillar idéen särskilt mycket och är därmed inte heller återhållsam med att tala om det indirekt för mig. men det hindrar mig inte, promise.
nä nu ska jag vila, fick inte allt för många timmar sömn i natt så jag måste komma ikapp lite och sen ska jag försöka plugga lite, dvs om jag ens kan sitta upp med mina magkramper.. yey, life's wonderful.
/S
Livet är fortfarande lika stressigt som jag sa tidigare, mycket som händer och man är så sanslöst trött på skolan så helst av allt så skulle man vilja slippa, eller varför inte bara ta studenten iår. inte helt fel det nej. Tackar gudarna för att Ida stått ut med mig i helgen, det var i allra högsta grad nödvändigt att spendera den här tiden med dig. och dessutom har vi ju haft det riktigt trevligt också.
Jag tror jag har magsår eller något av stressen, får så sanslöst ont i magen när jag äter. det är inte vidare kul det nej. Blir bara så trött av att tänka på allt man har att göra, ännu mer trött av att veta att jag har ett helt år kvar av detta också. Trots detta har våren hittills varit bra, tack vare vänner och världens underbaraste pojkvän. Utan dem hade jag med stor sannorlikhet varit ett sönderstressatnervvrak.. kul, nej. och när man skriver om detta så ploppar ena saken upp efter den andra.. "engelska nationella på tisdag, fasen, plugga, tyskaglosor tisdag, fasen, måste plugga, naturkunskaps prov, nästa vecka, fasen, måste PLUGGA.. "och så fortsätter det, tills jag nästan spyr på allt. Tar det aldrig slut?
Idag åkte jag till sundsvall, första gången på länge som jag åkte ner till sundsvall på en helg, dock väldigt nödvändigt idag efter som jag och jacks skulle på en katolsk gudsstjänst, yey, måste plugga, religion.... Det kändes as tuungt men efter man gick därifrån var man ändå på bra humör, det var faktiskt riktigt trevligt, helt okej och absolut över förväntan. Det var inte alls som svenska kyrkan, stelt och tråkigt (även om det var snudd på ibland). Skönt att kunna räkna bort det där från "att-göra-listan". Även om vi ska på en till gudstjänst på onsdag, men ändå, det är en mindre nu.. Sofia försöker verkligen vara positiv. Jag tror ingen egentligen fattar hur stressad man är, jag försöker verkligen att dölja allt under ett leende eller att skjuta på det för stunden. osmart, jag vet. Vissa förstår inte, vissa har det inte i sig. Vissa förstår inte för att dom inte kan med det men vissa känns det verkligen som om dom inte vill förstå, förskjuter det för att slippa lyssna, slippa bry sig. Det kanske är det man egentligen verkligen behöver.
nu talar jag i gåtor igen, ledsen.
Påtal om sommaren så nalkas det jobb på malta. Imorgon is the day, då ska jag preliminärt få ett besked huruvida det blir jobb eller icke. men troligtvis är jag redan klar som jag har hört. Enorm besvikelse om jag inte får det, jag kommer slita av mig allt hår då eller något. Reservplan finns, att jobba på hemab hela sommaren, men är det verkligen ett alternativ? medelhavet eller härnta? svårfråga? not.
Blir det av så kommer jag vara negerfia när jag återvänder och negerida kommer inte vara så neger då.. (jag vet att du läser ida) höhö, i love.
Åker jag nu då så bär det troligtvis av den 25 juni och återkommer 3 september, lång vistelse men ack så underbart.
Måste medge att det var rätt svårt att fatta beslutet om huruvida man skulle åka eller inte men allt mer som beslutet har fått mogna fram så känns det allt bättre att ha bestämt sig också. Känner stöd från andra, tror att det är av stor betydelse. Dock kanske inte det stöd man hade önskat hemifrån eftersom min mamma uppenbarligen inte gillar idéen särskilt mycket och är därmed inte heller återhållsam med att tala om det indirekt för mig. men det hindrar mig inte, promise.
nä nu ska jag vila, fick inte allt för många timmar sömn i natt så jag måste komma ikapp lite och sen ska jag försöka plugga lite, dvs om jag ens kan sitta upp med mina magkramper.. yey, life's wonderful.
/S
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
