sommaren 2009 sjunger idag på sista refrängen. Imorgon är det september och hösten står vid dörrn och knackar på, flåsar en i nacken och gör sig påmind. Jag gillar inte hösten. Jag trodde det skulle kännas okej i år med höst, för till en början så kändes det bra. Men nu har den traditionella ångesten tagit plats i mitt hjärta, svept sig runt om det och kramat om det. Panik. Sommaren är slut, men vart tog den vägen egentligen? Vart tog 10 veckor lov vägen? Jag vet inte. Fast när man börjar fundera, så inser man, då ser man hur mycket man upplevt och hur mycket man gjort. Jag har hunnit med fantastiskt mycket i sommar, sommaren 2009 är så otroligt minnesvärd och underbar, trots snedsteg och feltramp. Men allt, såväl misstag som lyckorus, tillsammans har ju format sommaren och gjort den så bra som den faktiskt blev.
Men den ÄR över, det är dags att ta nya tag, ta hösten med stormsteg och bita i det sura äpplet. Skolan är igång på riktigt, detta för sista gången.
Jag har alltid varit en person som har svårt att leva i nuet, jag längtar alltid någon annanstans. Jag längtar framåt. I år är det annorlunda, vad har jag att längta till? Tidigare har det alltid varit, "tänk va skönt när man slutar 9an, 1an, 2an, 3an. Men jag vet inte, ska det bli så skönt att sluta 3an? Just nu skulle jag inte ha något emot ett 4de år på gymnasiet, för att samla sig och låta något mogna fram i form av vad man vill med livet. Men icke. Jag funderar, funderar och funderar igen på vad det ska bli av mig. Kommer jag nå mina mål? jag vet inte, men jag hoppas. Det är skrämmande att tänka på framtiden, den är så oviss. Jag som alltid vill ha svar på allt måste leva i ovisshet. Jag jämför mig med andra personer i min närvaro. Som inte gjort något särskilt efter en avslutad gymnasieutbildning. Hur kan man gå runt utan en tanke på nästa steg i livet? jag förstår inte, jag skulle helst av allt vilja ha en färdig bild av mitt liv redan nu, med viss redigeringsmån, för att kunna planera och styra upp allt. Men det går inte. fan.
Jag måste nu helt uppenbart lära mig att leva här och nu. Hur gör man? Ge mig en privatlektion någon.
Det var en trevlig helg som passerade just, en helg med kärlek, vänner och släkt. Allt i ett må jag säga. Höstkänslan verkligen fyllde mitt bröst i helgen, och jag insåg att det är slut med lekstugan nu, nu börjar 3an och allvaret därmed. Min kärlek, den enda sanna det har jag lärt mig, kom till mig. Vi hade en mysig och lugn frdagkväll som slutade tidigt för mig med en sprängande huvudvärk. Lördag var det kräftskiva, med min käraste moster med familj, Coffe var med, storebror med flickvän också. Alla samlade, det var en trevlig sammankomst. Jag måste då påstå att jag verkligen älskar alla mina nära, sånna otroligt betydelsefulla människor, all kärlek och mycket därtill är ni värda. Söndagen vart djup, hela förra veckan snurrade mycket i mitt huvud, det är mycket som händer och förändras i mitt liv just nu, och jag kan inte riktigt styra över allt. Jag funderar på om jag gjort rätt val, jag vet inte. Jag har valt bort alla andra alternativ ju. Jag måste vara nöjd med mina val och leva till fullo nu, så är det. eftermiddagen och kvällen vart djup, jag försvann i mitt huvud och bara fullkomligt vräkte ur mig både det ena och det andra, tankar och funderingar kring allt, fullkomligt allt mellan himmel och jord. idag känns det bra, jag behövde en tömning.
Just nu sitter jag här i min säng, får snart sittsår för att jag suttit här för länge. Jag vill sova, jag är så trött. Måndag har gått nu, bara 4 dagar till det är helg igen, jag lever än en gång för helgerna. Jag kan inte leva i nuet, så är det. Jag ska försöka ta itu med min höstångest. Jag ska försöka acceptera att den här hösten kanske inte blir som den förra, den kanske rentav blir bättre. Jag ska fundera över hur jag vill ha mitt liv, vad jag ska göra av det. Just nu krypa ner i sängen.. Det vart ett om något okomplett inlägg, men det ordnar vi en annan kväll för nu är ögonlocken för tung.
Och förresten, för er som inte visste.
Jag älskar Erik Samuelsson. Och aldrig någonsin kommer jag släppa taget om dig igen.
Du får mig le och att älska livet. Jag tackar högre makter, dvs om det finns några, för att jag har dig. Du är världens bästa pojkvän och vän. Jag är dig evigt tacksam för att du är den du är, låter mig vara mig själv och ger mig en chans jag aldrig trodde jag skulle få.
Jag älskar dig, det vet du.
080305.
Godnatt!
måndag 31 augusti 2009
onsdag 26 augusti 2009
förändring
Nu har det gått flera veckor sedan jag var vidare aktiv här. Mycket har hänt, mycket händer.
Just nu sitter jag på sängen, har efter flera dagars övervägande bestämt mig för ett inlägg av den lite större storleken. Det finns ju trots allt en del att dela med sig av just nu.
Livet är bra nu. Det mesta reder sig, blir bättre, förändras.
Skolan har börjat och bara upploppet mot studenten återstår snart sedan är även gymnasietiden ett minne blott. Hur kunde det gå såhär fort? Jag minns hur jag satt i en ring första dagen i 1an och våra mentorer sa hur fort de här åren skulle gå, men jag har en känsla av att ingen riktigt trodde på det. Men se här, 2 år senare förstår jag inte att jag bara har ett år kvar. Hur kunde tiden passera på det här viset?
Samma sak med sommaren 2009, vart tog den vägen? I början av året hade jag sånna planer för sommaren, malta rätt igenom. Så blev det inte. Planerna förändrades, livet förändrades. Sommaren fick ny vändning. Blev inte riktigt som jag tänkt mig, planerade om och slutade som den gjorde. Det var mycket som inte blev som det var planerat eller som det skulle, men se jag lever. Sommaren 2009 var faktiskt riktigt bra. Jag har hunnit med mycket, sett mycket, lärt mig mycket. Det enda jag riktigt saknade var att dela den med dig. Så som det var tänkt från början, men så blev det inte. Livet är i ständig förändring, det har jag lärt mig. En sak vet jag trots allt, och det är att allt alltid löser sig, så även denna gång.
Livet klarnar, och en lösning visar sig. Efter många om och men, så har vi hittat tillbaka nu. Och jag hoppas, ber och vill inget mer än att det ska vara bra nu. Att vi finner lugn och ro i varandra och kunna älska varandra lika villkorslöst som förut. Att vara utan den man älskar gör så förbannat ont, aldrig mer vill jag uppleva det. Jag lovar att vårda kärleken, älska dig mer än någon annan kan och aldrig mer vill jag svika dig. Aldrig mer vill jag såra dig.
Jag tänker inte lyssna på alla andra utomståendes åsikter den här gången, jag tänker lyssna till mig själv, mitt hjärta och följa min vilja och ingen annans.
Jag trodde ett tag att jag aldrig skulle få se dig igen, hålla dig nära, känna din doft eller få vakna vid din sida. Jag blev van vid tanken att jag inte längre var den, och aj, vad förbannat ont det gjorde. Jag klippte de trådar jag kunde för att gå vidare, men hjärtat tillät mig inte, jag är glad för det nu. Det gjorde ont. Jag kunde kolla tillbaka på allt som vi gjort och allt som hänt. Jag kan inte förlåta mig för att jag lät det som hänt ske. Jag förstår inte att jag inte värderade vår kärlek högre, för allt är den värd.
Från och med nu, hoppas jag, att vi kan blicka framåt, starta om igen och som sagt älska varandra lika villkorslöst som förut. Vi ska klara det här!
Utan ett ljud, mitt hjärta i din hand.
Jag älskar dig Erik Samuelsson, 080305.
Föralltid.
Mitt liv är i förändring. Jag är inte densamma jag var för två år sedan, inte samma som för ett år sedan. Jag inser att jag måste inse och acceptera. Just nu inför hösten så känner jag vääärldens vakuumkänsla inombords. Förra året kände jag inte så. Eller en mer lightversion av den här känslan. Den är konstig. Jag inser att allt som händer i skolan nu till exempel är för sista gången... Sista höstterminen, höstlovet, jullov etc. Jag har alltid blickat framåt, men vad nu? Jag har ingen aning om vad jag gör om ett år. Jag kanske reser, kanske jobbar, kanske ingenting. Det känns konstigt och jag kan inte sätta fingret på det. Det känns som om jag kvävs fastän jag har mer luft än någonsin. Jag hittar inte ut.
Nu väntar klassikern imorgon, vi ska simma.. Jag måste hitta kläder..
Wish us luck. GO SP3!!
/S
Just nu sitter jag på sängen, har efter flera dagars övervägande bestämt mig för ett inlägg av den lite större storleken. Det finns ju trots allt en del att dela med sig av just nu.
Livet är bra nu. Det mesta reder sig, blir bättre, förändras.
Skolan har börjat och bara upploppet mot studenten återstår snart sedan är även gymnasietiden ett minne blott. Hur kunde det gå såhär fort? Jag minns hur jag satt i en ring första dagen i 1an och våra mentorer sa hur fort de här åren skulle gå, men jag har en känsla av att ingen riktigt trodde på det. Men se här, 2 år senare förstår jag inte att jag bara har ett år kvar. Hur kunde tiden passera på det här viset?
Samma sak med sommaren 2009, vart tog den vägen? I början av året hade jag sånna planer för sommaren, malta rätt igenom. Så blev det inte. Planerna förändrades, livet förändrades. Sommaren fick ny vändning. Blev inte riktigt som jag tänkt mig, planerade om och slutade som den gjorde. Det var mycket som inte blev som det var planerat eller som det skulle, men se jag lever. Sommaren 2009 var faktiskt riktigt bra. Jag har hunnit med mycket, sett mycket, lärt mig mycket. Det enda jag riktigt saknade var att dela den med dig. Så som det var tänkt från början, men så blev det inte. Livet är i ständig förändring, det har jag lärt mig. En sak vet jag trots allt, och det är att allt alltid löser sig, så även denna gång.
Livet klarnar, och en lösning visar sig. Efter många om och men, så har vi hittat tillbaka nu. Och jag hoppas, ber och vill inget mer än att det ska vara bra nu. Att vi finner lugn och ro i varandra och kunna älska varandra lika villkorslöst som förut. Att vara utan den man älskar gör så förbannat ont, aldrig mer vill jag uppleva det. Jag lovar att vårda kärleken, älska dig mer än någon annan kan och aldrig mer vill jag svika dig. Aldrig mer vill jag såra dig.
Jag tänker inte lyssna på alla andra utomståendes åsikter den här gången, jag tänker lyssna till mig själv, mitt hjärta och följa min vilja och ingen annans.
Jag trodde ett tag att jag aldrig skulle få se dig igen, hålla dig nära, känna din doft eller få vakna vid din sida. Jag blev van vid tanken att jag inte längre var den, och aj, vad förbannat ont det gjorde. Jag klippte de trådar jag kunde för att gå vidare, men hjärtat tillät mig inte, jag är glad för det nu. Det gjorde ont. Jag kunde kolla tillbaka på allt som vi gjort och allt som hänt. Jag kan inte förlåta mig för att jag lät det som hänt ske. Jag förstår inte att jag inte värderade vår kärlek högre, för allt är den värd.
Från och med nu, hoppas jag, att vi kan blicka framåt, starta om igen och som sagt älska varandra lika villkorslöst som förut. Vi ska klara det här!
Utan ett ljud, mitt hjärta i din hand.
Jag älskar dig Erik Samuelsson, 080305.
Föralltid.
Mitt liv är i förändring. Jag är inte densamma jag var för två år sedan, inte samma som för ett år sedan. Jag inser att jag måste inse och acceptera. Just nu inför hösten så känner jag vääärldens vakuumkänsla inombords. Förra året kände jag inte så. Eller en mer lightversion av den här känslan. Den är konstig. Jag inser att allt som händer i skolan nu till exempel är för sista gången... Sista höstterminen, höstlovet, jullov etc. Jag har alltid blickat framåt, men vad nu? Jag har ingen aning om vad jag gör om ett år. Jag kanske reser, kanske jobbar, kanske ingenting. Det känns konstigt och jag kan inte sätta fingret på det. Det känns som om jag kvävs fastän jag har mer luft än någonsin. Jag hittar inte ut.
Nu väntar klassikern imorgon, vi ska simma.. Jag måste hitta kläder..
Wish us luck. GO SP3!!
/S
fredag 7 augusti 2009
the end
Jag kan knappt förstå att det här verkligen är slutet. Slutet på något långt och fint. Samtidigt som det kanske faktiskt har varit jobbigt emellanåt så har allt egentligen varit väldigt bra.
En lång tid av mycket nya intryck och nya förbindelser. Men nu är det verkligen över.
Det är faktiskt med stor sorg som jag skriver det här. För det kommer bli oerhört tomt i min vardag numera.
Det är sista gången jag står här vid skrivbordet idag, och aj. Jag vill nog inte gå hem egentligen.
Har gjort mina 6 veckor nu, som egentligen var 8. Idag förstår jag inte varför jag sa av mig de 2 sista. Nåväl, visst ska det bli skönt att få lite ledigt, men ack vad jag kommer sakna mina gubbar! iallafall dom som inte luktar bajs.
Står här med mitt headset mot örat för sista gången och gråter blod, nästan.
Men turkiet väntar och jag måste släppa jobbet och gå vidare i livet. hehe.
Snart stundar sista fikat på Hemab för iår. Tårta bjuds det på, mums.
Nä, Sofia ska nu gråta en skvätt över att somaren lider mot sitt slut och så även jobbtiden på hemab. Farväl, i'll miss u all.
/S
En lång tid av mycket nya intryck och nya förbindelser. Men nu är det verkligen över.
Det är faktiskt med stor sorg som jag skriver det här. För det kommer bli oerhört tomt i min vardag numera.
Det är sista gången jag står här vid skrivbordet idag, och aj. Jag vill nog inte gå hem egentligen.
Har gjort mina 6 veckor nu, som egentligen var 8. Idag förstår jag inte varför jag sa av mig de 2 sista. Nåväl, visst ska det bli skönt att få lite ledigt, men ack vad jag kommer sakna mina gubbar! iallafall dom som inte luktar bajs.
Står här med mitt headset mot örat för sista gången och gråter blod, nästan.
Men turkiet väntar och jag måste släppa jobbet och gå vidare i livet. hehe.
Snart stundar sista fikat på Hemab för iår. Tårta bjuds det på, mums.
Nä, Sofia ska nu gråta en skvätt över att somaren lider mot sitt slut och så även jobbtiden på hemab. Farväl, i'll miss u all.
/S
torsdag 6 augusti 2009
dancingqueen
står för tillfället och rockar till pat benatars hitme wtih your best shot på kontoret på jobbet. yey! Höjde mitt skrivbord så man kan stå och jobba, det var faktiskt rätt skönt. Hur som helst så njuter jag av min näst sista dag på jobbet, det är inte dåligt det vill jag lova. Alldeles strålande väder idag som verkligen fått mig iallafall på topphumör, och bättre blir det för sen ska jag umgås med älskling pååål! Och senare beach med niklas o övriga, jag klagar inte!
Känns helt ofattbart att 6 arbetsveckor redan har passserat, kom ju nyss hem från malta? Nej, skolan börjar om knappt 2 veckor, SP3, allt jag har att säga.
>Vi kommer rocka, såklart. Vinnare av klassikern står redan som skrivet i stjärnorna.
Var på besök hos en kär vän igår, vi såg filmen Brüno. Pinsamt värre var att det var jag som önskade att vi skulle se den filmen, jag var dock inte riiiktigt säker på vad den skulle handla om men jag sa att några bekanta sett den och tyckte den var bra så just därför ville jag kolla upp det hela, jag som älskar film. not. Nåväl massa flygande snoppar,´kyssandes män och sådant... jaa, pinsamt var det när han sa "ja sofia, vilken bra film du har valt". Hur förklarar man bort det? Jag vet inte, det gick inte.
Igår tog Ida Pernilla Jansson körkort, och vi gjorde bort oss. Men vem har egentligen sagt att 5 varv i rondellen vid donken ska vara nåhot konstigt, jag menar, vi bor ju trots allt i härnösand. Vita och rosa faran är numera ett faktum i härnösand. Bäst för övriga att hålla sig inne då, om man vill gå säker dvs. '
I helgen väntar broöppning, VIP för mig, ida och nu även paula sen jag trixat till en biljett till henne från jobbeet, mmen scchh det är hemligt.
Vi ska mingla i vip-tältet vill jag lova, det blir bra, jag känner det i lilltån, så jävla bra.
Älskade sandra fyller år i helgen, hela 17 år. Grattis älskade du! Nästa vecka åker vi till turkiet, då ska vi fira dig rejält föreslår jag. Om inte annat får väl jag göra det själv :)
Som det ser ut just nu blir det ett 4stjärnigt hotell med all inclusive, precis som när jag och erik åkte i höstas, dock inte samma hotell, tur det kanske eftersom jag inte är så sugen på att möta dom där needrans frisörerna igen.. skämt åsido.
13 minuter kvar av dagen, återstår 8 timmar arbete för den här sommaren. Jag har gillat det här jobbet må jag säga, mycket ansvar, lagom mycket jobb. Ja, finns det något jag kan klaga på egentligen? jag har haft en sån tur som ens fått jobb iår, eftersom ajg inte ens sökte på hemab från första början, vem vet, kanske jag är tillbaka nästa sommar för fjärde gången, inget är omöjligt, det lilla inofficiella familjeföretaget.
Nu ska jag cykla till Paula och njuta av livet, för just nu är det bara så jäkla underbart härligt och bra!
/S
Känns helt ofattbart att 6 arbetsveckor redan har passserat, kom ju nyss hem från malta? Nej, skolan börjar om knappt 2 veckor, SP3, allt jag har att säga.
>Vi kommer rocka, såklart. Vinnare av klassikern står redan som skrivet i stjärnorna.
Var på besök hos en kär vän igår, vi såg filmen Brüno. Pinsamt värre var att det var jag som önskade att vi skulle se den filmen, jag var dock inte riiiktigt säker på vad den skulle handla om men jag sa att några bekanta sett den och tyckte den var bra så just därför ville jag kolla upp det hela, jag som älskar film. not. Nåväl massa flygande snoppar,´kyssandes män och sådant... jaa, pinsamt var det när han sa "ja sofia, vilken bra film du har valt". Hur förklarar man bort det? Jag vet inte, det gick inte.
Igår tog Ida Pernilla Jansson körkort, och vi gjorde bort oss. Men vem har egentligen sagt att 5 varv i rondellen vid donken ska vara nåhot konstigt, jag menar, vi bor ju trots allt i härnösand. Vita och rosa faran är numera ett faktum i härnösand. Bäst för övriga att hålla sig inne då, om man vill gå säker dvs. '
I helgen väntar broöppning, VIP för mig, ida och nu även paula sen jag trixat till en biljett till henne från jobbeet, mmen scchh det är hemligt.
Vi ska mingla i vip-tältet vill jag lova, det blir bra, jag känner det i lilltån, så jävla bra.
Älskade sandra fyller år i helgen, hela 17 år. Grattis älskade du! Nästa vecka åker vi till turkiet, då ska vi fira dig rejält föreslår jag. Om inte annat får väl jag göra det själv :)
Som det ser ut just nu blir det ett 4stjärnigt hotell med all inclusive, precis som när jag och erik åkte i höstas, dock inte samma hotell, tur det kanske eftersom jag inte är så sugen på att möta dom där needrans frisörerna igen.. skämt åsido.
13 minuter kvar av dagen, återstår 8 timmar arbete för den här sommaren. Jag har gillat det här jobbet må jag säga, mycket ansvar, lagom mycket jobb. Ja, finns det något jag kan klaga på egentligen? jag har haft en sån tur som ens fått jobb iår, eftersom ajg inte ens sökte på hemab från första början, vem vet, kanske jag är tillbaka nästa sommar för fjärde gången, inget är omöjligt, det lilla inofficiella familjeföretaget.
Nu ska jag cykla till Paula och njuta av livet, för just nu är det bara så jäkla underbart härligt och bra!
/S
tisdag 4 augusti 2009
vänner
Vad vore man utan vänner? Jag älskar er hjärtligt innefrån och ut.
Jag säger det för sällan, men alla som känner sig berörd, ta åt er.
All kärlek är ni värd.
ILU!
Gå ut i världen och arbeta som pengar inte betydde något, sjung som om ingen lyssnar, älska som om du aldrig blivit sårad och dansa som om ingen tittade.
Jag säger det för sällan, men alla som känner sig berörd, ta åt er.
All kärlek är ni värd.
ILU!
Gå ut i världen och arbeta som pengar inte betydde något, sjung som om ingen lyssnar, älska som om du aldrig blivit sårad och dansa som om ingen tittade.
måndag 3 augusti 2009
tom
hej så tomt det är inombords.
Jag vet att sanningen gör ont. Men idag är det 1000 gånger värre.
Och att förmedla den är inte heller det lättaste.
Jag vet att jag sårat, mig själv och flera andra. Det är livets gång, kanske hårt att se det på det här viset, men hur annars skulle man lindra smärtan?
Vem sa att livet var lätt? Det gör ont att fall, det gör ont att fullkomligt krascha på botten och det gör ont att ligga där och inte veta hur man ska ta sig upp för den stundande uppförsbacken. Men allting går, ingenting är omöjligt.
Jag försöker leva mina dagar så gott som det går, jag försöker se ljuset i tunneln, jag försöker. Och att försöka är allt man kan göra.
Imorgon väntar en ny dag, en dag jag ska fylla med möjligheter.
Fortsätta kämpa, se om livet erbjuder något bättre än ältande och saknad.
Jag ska ta mig från botten, jag ska. Om det så är med eller utan dig.
Just nu verkar det bli endast jag, och då må livet vara så.
god natt.
/S
söndag 2 augusti 2009
hurt
i know i've hurt you, broke your heart, hurt your feeling and made your world upsidedown, and if i could i would turn back time and make it all undone, make it right and love you more than anyone else ever could.
Kom tillbaka, jag går under nu.
Jag ångrar mig så förbannat, jag vet att det är lätt att säga.
Men tro mig, det finns inget jag vill ha mer ogjort. Samtidigt är jag på ett vis glad över att detta hänt, det har fått mig att inse, fått mig att uppskatta och fått mig att känna riktig jävla saknad. Jag har känt mig krossad, nere till tusen och 100% hjälplös. Jag önskar, hoppas och ber att den här tiden är över snart, och förhoppningsvis kunna återgå till allt normalt. Eller en ny början.
Jag hoppas och ber.
Jag älskar dig, will always do.
080305, alltid var vad vi sa.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
