höst

sommaren 2009 sjunger idag på sista refrängen. Imorgon är det september och hösten står vid dörrn och knackar på, flåsar en i nacken och gör sig påmind. Jag gillar inte hösten. Jag trodde det skulle kännas okej i år med höst, för till en början så kändes det bra. Men nu har den traditionella ångesten tagit plats i mitt hjärta, svept sig runt om det och kramat om det. Panik. Sommaren är slut, men vart tog den vägen egentligen? Vart tog 10 veckor lov vägen? Jag vet inte. Fast när man börjar fundera, så inser man, då ser man hur mycket man upplevt och hur mycket man gjort. Jag har hunnit med fantastiskt mycket i sommar, sommaren 2009 är så otroligt minnesvärd och underbar, trots snedsteg och feltramp. Men allt, såväl misstag som lyckorus, tillsammans har ju format sommaren och gjort den så bra som den faktiskt blev.
Men den ÄR över, det är dags att ta nya tag, ta hösten med stormsteg och bita i det sura äpplet. Skolan är igång på riktigt, detta för sista gången.

Jag har alltid varit en person som har svårt att leva i nuet, jag längtar alltid någon annanstans. Jag längtar framåt. I år är det annorlunda, vad har jag att längta till? Tidigare har det alltid varit, "tänk va skönt när man slutar 9an, 1an, 2an, 3an. Men jag vet inte, ska det bli så skönt att sluta 3an? Just nu skulle jag inte ha något emot ett 4de år på gymnasiet, för att samla sig och låta något mogna fram i form av vad man vill med livet. Men icke. Jag funderar, funderar och funderar igen på vad det ska bli av mig. Kommer jag nå mina mål? jag vet inte, men jag hoppas. Det är skrämmande att tänka på framtiden, den är så oviss. Jag som alltid vill ha svar på allt måste leva i ovisshet. Jag jämför mig med andra personer i min närvaro. Som inte gjort något särskilt efter en avslutad gymnasieutbildning. Hur kan man gå runt utan en tanke på nästa steg i livet? jag förstår inte, jag skulle helst av allt vilja ha en färdig bild av mitt liv redan nu, med viss redigeringsmån, för att kunna planera och styra upp allt. Men det går inte. fan.
Jag måste nu helt uppenbart lära mig att leva här och nu. Hur gör man? Ge mig en privatlektion någon.

Det var en trevlig helg som passerade just, en helg med kärlek, vänner och släkt. Allt i ett må jag säga. Höstkänslan verkligen fyllde mitt bröst i helgen, och jag insåg att det är slut med lekstugan nu, nu börjar 3an och allvaret därmed. Min kärlek, den enda sanna det har jag lärt mig, kom till mig. Vi hade en mysig och lugn frdagkväll som slutade tidigt för mig med en sprängande huvudvärk. Lördag var det kräftskiva, med min käraste moster med familj, Coffe var med, storebror med flickvän också. Alla samlade, det var en trevlig sammankomst. Jag måste då påstå att jag verkligen älskar alla mina nära, sånna otroligt betydelsefulla människor, all kärlek och mycket därtill är ni värda. Söndagen vart djup, hela förra veckan snurrade mycket i mitt huvud, det är mycket som händer och förändras i mitt liv just nu, och jag kan inte riktigt styra över allt. Jag funderar på om jag gjort rätt val, jag vet inte. Jag har valt bort alla andra alternativ ju. Jag måste vara nöjd med mina val och leva till fullo nu, så är det. eftermiddagen och kvällen vart djup, jag försvann i mitt huvud och bara fullkomligt vräkte ur mig både det ena och det andra, tankar och funderingar kring allt, fullkomligt allt mellan himmel och jord. idag känns det bra, jag behövde en tömning.

Just nu sitter jag här i min säng, får snart sittsår för att jag suttit här för länge. Jag vill sova, jag är så trött. Måndag har gått nu, bara 4 dagar till det är helg igen, jag lever än en gång för helgerna. Jag kan inte leva i nuet, så är det. Jag ska försöka ta itu med min höstångest. Jag ska försöka acceptera att den här hösten kanske inte blir som den förra, den kanske rentav blir bättre. Jag ska fundera över hur jag vill ha mitt liv, vad jag ska göra av det. Just nu krypa ner i sängen.. Det vart ett om något okomplett inlägg, men det ordnar vi en annan kväll för nu är ögonlocken för tung.

Och förresten, för er som inte visste.
Jag älskar Erik Samuelsson. Och aldrig någonsin kommer jag släppa taget om dig igen.
Du får mig le och att älska livet. Jag tackar högre makter, dvs om det finns några, för att jag har dig. Du är världens bästa pojkvän och vän. Jag är dig evigt tacksam för att du är den du är, låter mig vara mig själv och ger mig en chans jag aldrig trodde jag skulle få.
Jag älskar dig, det vet du.
080305.

Godnatt!