förändring

Nu har det gått flera veckor sedan jag var vidare aktiv här. Mycket har hänt, mycket händer.

Just nu sitter jag på sängen, har efter flera dagars övervägande bestämt mig för ett inlägg av den lite större storleken. Det finns ju trots allt en del att dela med sig av just nu.
Livet är bra nu. Det mesta reder sig, blir bättre, förändras.
Skolan har börjat och bara upploppet mot studenten återstår snart sedan är även gymnasietiden ett minne blott. Hur kunde det gå såhär fort? Jag minns hur jag satt i en ring första dagen i 1an och våra mentorer sa hur fort de här åren skulle gå, men jag har en känsla av att ingen riktigt trodde på det. Men se här, 2 år senare förstår jag inte att jag bara har ett år kvar. Hur kunde tiden passera på det här viset?
Samma sak med sommaren 2009, vart tog den vägen? I början av året hade jag sånna planer för sommaren, malta rätt igenom. Så blev det inte. Planerna förändrades, livet förändrades. Sommaren fick ny vändning. Blev inte riktigt som jag tänkt mig, planerade om och slutade som den gjorde. Det var mycket som inte blev som det var planerat eller som det skulle, men se jag lever. Sommaren 2009 var faktiskt riktigt bra. Jag har hunnit med mycket, sett mycket, lärt mig mycket. Det enda jag riktigt saknade var att dela den med dig. Så som det var tänkt från början, men så blev det inte. Livet är i ständig förändring, det har jag lärt mig. En sak vet jag trots allt, och det är att allt alltid löser sig, så även denna gång.

Livet klarnar, och en lösning visar sig. Efter många om och men, så har vi hittat tillbaka nu. Och jag hoppas, ber och vill inget mer än att det ska vara bra nu. Att vi finner lugn och ro i varandra och kunna älska varandra lika villkorslöst som förut. Att vara utan den man älskar gör så förbannat ont, aldrig mer vill jag uppleva det. Jag lovar att vårda kärleken, älska dig mer än någon annan kan och aldrig mer vill jag svika dig. Aldrig mer vill jag såra dig.
Jag tänker inte lyssna på alla andra utomståendes åsikter den här gången, jag tänker lyssna till mig själv, mitt hjärta och följa min vilja och ingen annans.
Jag trodde ett tag att jag aldrig skulle få se dig igen, hålla dig nära, känna din doft eller få vakna vid din sida. Jag blev van vid tanken att jag inte längre var den, och aj, vad förbannat ont det gjorde. Jag klippte de trådar jag kunde för att gå vidare, men hjärtat tillät mig inte, jag är glad för det nu. Det gjorde ont. Jag kunde kolla tillbaka på allt som vi gjort och allt som hänt. Jag kan inte förlåta mig för att jag lät det som hänt ske. Jag förstår inte att jag inte värderade vår kärlek högre, för allt är den värd.
Från och med nu, hoppas jag, att vi kan blicka framåt, starta om igen och som sagt älska varandra lika villkorslöst som förut. Vi ska klara det här!
Utan ett ljud, mitt hjärta i din hand.
Jag älskar dig Erik Samuelsson, 080305.
Föralltid.

Mitt liv är i förändring. Jag är inte densamma jag var för två år sedan, inte samma som för ett år sedan. Jag inser att jag måste inse och acceptera. Just nu inför hösten så känner jag vääärldens vakuumkänsla inombords. Förra året kände jag inte så. Eller en mer lightversion av den här känslan. Den är konstig. Jag inser att allt som händer i skolan nu till exempel är för sista gången... Sista höstterminen, höstlovet, jullov etc. Jag har alltid blickat framåt, men vad nu? Jag har ingen aning om vad jag gör om ett år. Jag kanske reser, kanske jobbar, kanske ingenting. Det känns konstigt och jag kan inte sätta fingret på det. Det känns som om jag kvävs fastän jag har mer luft än någonsin. Jag hittar inte ut.

Nu väntar klassikern imorgon, vi ska simma.. Jag måste hitta kläder..
Wish us luck. GO SP3!!
/S