ett hjärta

jag förvånas över att mitt hjärta fortfarande har en förmåga att slå. är det verkligen möjligt?
jag vet inte hur jag ska orka ta ett steg till idag, det känns som om allt borde ta slut. nu. nu. nu. Jag vill inte ge upp allt, men va fan gör man när allt känns utom hopp? jag orkar inte vara ledsen mer. jag orkar inte bli kränkt. Jag mår dåligt, så dåligt. jag vet inte vart jag ska ta vägen. vart jag ska vända mig och vart jag kan få den hjälp jag behöver. jag kan inte leva så här.
Jag känner mig så trasig, ack så trasig. Varje steg värker. Varje ord tär på mig, bryter ner mig i obefintliga bitar. Det gör så satans ont.

Jag känner mig ensam. Ensam i den benämning att jag vore ensam i stora vida världen. Eller som om världen är full av människor, jag finns där men jag finns inte där ändå utan alla kan gå förbi utan att se. Det värker. Jag önskar att jag kunde se ett slut, men inte ens det finns inom räckhåll.

Dina ord sårar så förbannat och jag har ingenstans att ta vägen. Ingenstans att skydda mig från det som gräver djupa sår som förblir. Jag blöder, men det är som om du slår ännu mer för att jag ska blöda mer, för att sedan bli tom på blod.

Jag önskar att du kunde sluta förneka allt. Erkänna att du inte har rätt alla gånger. Sluta förnedra mig och dumförklara mig gång på gång. Jag önskar så att du kunde förstå att jag är en människa likväl som du, och jag förtjänar också att bli visad hänsyn och respekt. Jag vet inte vad jag är i dina ögon, men det är något långt i från en människa med värden så som du ser på dig själv.

Vart ska jag ta vägen för att slippa detta? Jag vet inte.. Hur ska jag kunna fortsätta att leva i det här? Hur står man ut? Hur ska man kunna låta sig kränkas? Vart finns den hjälp och den själ som kan hjälpa mig ur det här?
Det finns så mycket jag vill säga, men så lite som kommer ur mig.
Jag låter mig tro att jag är värdelös, misslyckad och ingenting att bry sig om precis som du säger. Jag har sjunkit så lågt, så lågt.

missnöjd

idag är en dag, som är en dag som är en sån dag som inte är en bra dag.
Man kunde kanske önskat att dagen började bättre, som hade följts av att resten av dagen också var bra, men nej.
Livet är inte bra idag. Men samtidigt finns det ju såklart alltid dem som har det värre, ej att förneka.

Jag tentade av en kurs idag. NaturkunskapA närmare bestämt. det gick bra. Jag borde vara glad. Mvg är bra, eller? Jag vet inte. Jag bryr mig inte riktigt tror jag. Jag kände ett rus av lycka vid första ögonblicket  men slogs sedan av tanken, gör mina betyg mig till en bättre människa? nej jag trodde väl inte det. Snarare tvärtom isåfall.
Vem bedömer en person utifrån ens betyg? vad säger betygen om personen? Just INGENTING egentligen, och just det, just därför blir jag sjukligt förbannad nä alla frågar vad man får för betyg. VEM i heeela fridens bryr sig egentligen om vad jag har? Nej, det är nog ingen som bryr sig, det enda man bryr sig om är att bekräfta att man är bättre än andra. Vill vi leva i en sån värld? nej jag vill inte i varje fall.

Jag är tacksam över att jag bytte klass. Men samtidigt så är det inte bättre i Sp3 heller på den fronten, nog för att människorna är så mycket bättre. Men är det rätt att man ska bli sjuk för att nå sjukliga krav?
Nej, jag tänker inte bli sjuk, jag vill leva och klara allt jag ska ändå, men kanske då utan 20.0 i betyg den dagen man tar studenten.

Jag blir inte lycklig av ett mvg. den som blir det, är det ren lycka? är det enda som kan glädja en ett mvg? jag blir matt av att ens skriva sånt här. det gör mig arg. för, vill man så löser allt sig. du behöver inte 20.0 för att överleva i livet, går det snett nu går det att fixa sen. jag är säker.  Och att det är fult med att ha G i betyg, hur sjukt är inte det? G är ju en bekräftelse på att man faktiskt har nått målen, kan inte lika bra som man önskat, men man har gjort det.  jävla hets.. jag ska utplåna den.


Man kanske ska avrunda med finare ord? Nog för att det är dåligt med dem idag. trots detta kom jag på en sak att vara tacksam över. Min Pappa. Min fina, älskade Pappa. Hur bra är inte han? Peter Häggström, han är den som alltid finns där. Det är verkligen inte ofta jag vänder mig till pappa, men när jag väl gör det så har jag alltid hans fulla stöd, och Jag älskar han för det. Hans egna liv kräver mycket av han, och jag älskar att han tar sig tid när han egentligen inte har tid, för att lyssna,hjälpa och lösa problem. Pappa du är underbart bra!
Men det är ett problem, att jag aldrig kan säga det till honom. för pappa kan man inte visa vad man känner och tycker. Det är en spärr som alltid funnits där, den kom nog av att han har varit så mot oss likväl. men det gör inget, det är en del av alla. 

Livet är skört, det vet jag. Livet kan ta slut på en bråkdel av en sekund. Just därför, borde man visa hur mycket man älskar dem man älskar vid varje tillfälle man får.
Idag är jag glad över att en olycka som kunde gått illa, slutade lyckligt. tack och lov. Vad hade hänt om livet tog slut i den sekunden? Ofattbart.

Pappa jag älskar dig, fastän jag aldrig säger det.
Jag önskar du läste, så du kunde se...
Du är världens bästa. <3'

Please can we go away
Get out of here
Somehow today.
For a place that I've heard on the radio
Never sleeps.

söndag

en lugn dag i all ära.. jag skulle plugga idag... MÅSTE göra klart religionsfördjupningen som ska vara klar typ senast imorgon... inte klar än nej. blir typ imorgonkvälls arbete oh yes! Och som om det inte vore nog, nej. Jag har ju hela NkA kursen som ska tentas av imorgon.. känner ändå att jag har koll på den, så det är ju helt klart ett plus.

Helgen har varit kanon, lugn.. skönt.. stillsam. Tack vare eriks lårkaka typ. Hade det inte varit för den så kanske vi hade åkt lite skridskor eller skidor som planerat, men nej. nog för att vi har haft det mysigt ändå.

Konstig tanke som slog mig i bilen idag.. att allt har gått så sjukt fort tills nu, de senaste åren. Jag tycker att jag nyss började 9an och att man var störst på skolan då typ. det var häftigt, trodde jag. nåväl... Jag är typ stor i barns ögon, men i äldres är jag bara en yngling. Jag känner mig inte stor men jag känner mig gammal trots det. Jag känner mig inte som en student2010. för mig känns det som om det är min bror kanske som ska ta studenten igen.. är inte det konstigt så säg? Jag som längtat så, har helt plötsligt drabbats av lite noja och panik. Men ändå så ska det bli skönt att slippa allt plugg för ett år när väl denna vår är över. Tack och lov.
Är jag gammal? Ångestframkallande tanke.

Något som är ångest likväl är att jag snart fyller 19. alla födelsedagar har ju varit bra hitintills... 18 var storslaget. Mitt år som 18 åring har varit så sjukt fantastiskt underbart! Inget kunde ha gjort det bättre. SÅ nöjd är jag. Men 19, det känns inte lockande... tanken att om 10 år är jag nästan 30... 30!!!!!!!!!!!!!!!! Panik.
för 10 år sen var man bara ett oskyldigt barn, ovetandes om det mesta i världen. det är konstigt. tänk om jag har barn om 10 år? herregud. vi förtränger dom tankarna bra många år TACK. usch.

Men.. det är söndag idag. jag ska plugga. Jag borde ta tag i det här nu, nu när vi är klar med tårtan. fokus är lika med noll idag. inte okej när man väl måste prestera.

Nä, åter till mitt häfte, min sammanställning av hela Naturkunskaps Kursen.
Wish me luck!

Erik, du är kärlek!

Beautiful

I mina ögon är du världens vackraste.

one piece missing

tänk att helgen kunde bli så bra trots att förutsättningarna va kassa. Erik kom, he made my day. Vi hade en skön helg, slapp och skön. Men imorse åkte han igen, och jag får aldrig nog av han. Så fort jag stängt dörren efter att han gått så saknar jag honom. är inte det sjukt?

Jag har pluggat hela dan idag, det resulterade i huvudvärk. men jag har fått mycket gjort. men trots det tror jag inte jag klarar matteprovet imorgon. fail big time.

Och jag och erik ska åka till åre, hur kul ska inte det bli då?:D
ååh jag längtar!!!

149 dagar till studenten!

rutiner

idag är dagen d. dags att åka till skolan efter jullovet och återgå till fasta, sköna rutiner. Jag trodde aldrig att jag skulle vakna nu på morgonen efter att jag totalt vänt på dygnet senaste veckorna.. och jag trodde aldrig heller att jag skulle somna.. nog för att det blev sent, men jag somnade, tack o lov. Det är ju fredag idag, så det är bara idag sen är det helg. Så jag borde verkligen inte klaga. Men det gör jag ändå... för jag får inte vara med erik i helgen, och jag går sönder. Sööööönder. Det är alltid så sjukt jobbigt efter lov, att inte få vara med varandra när man vill, hur man vill, hur mycket man vill! åter till att ses på helger.. det känns sjukt tungt efter att ha vaknat med varandra ungefär 14 dagar i sträck. sucks! nej.. jag vill inte.
Försöker att vara positiv, men hur lätt är det när det är mörkt som natta ute, det är typ -20 ute och jag ska GÅÅÅ till bussen. finns mycket att klaga på en fredagmorgon.. ingen jäkla fredagskänsla som helst. Fredagar som annars brukar vara som rosa moln för att man ser framemot kvällen när man träffar den man älskar mest, men icke.
fyfan, jag är less och har sovit dåligt. Lika bra att jag springer till bussen nu då...
152 dagar till studenten!

ensam

Nu är lovet slut, det gick fort. Nu är jag ensam, mer ensam än vad jag var innan. Eller nej det är jag ju inte... men det känns verkligen så..
2 veckor tillsammans med erik.. underbart! och nu ska man sova ensam igen, varför? Det känns orättvist. jag saknar han redan, såååååå mycket! konstigt hur man kan tycka om någon så mycket och sakna någon ännu mer!
Men det är ju bara en termin kvar nu, SEN STÅR MAN DÄR MED VITA MÖSSAN!!! tjooo!!!!

22 veckor kvar. 154 dagar kvar. SEN SÅÅÅ ÄR MAN EN NYBAKAD STUDENT!