självtröst

Idag försöker jag verkligen att finna en inre styrka, att glädjas över att jag faktiskt har dig. Men hur i fridens ska jag kunna det? Det enda som bubblar inom mig är alla minnen och allt vi gjort. Det känns som om det här vore slutet även om det inte är så. Det är så hårt att vara ifrån dig mitt hjärta, det svider och gör ont. Vad vore denna värld utan denna kärlek? Värdelös, i'm sure. Men den här satans saknaden är något jag vill radera ur allas liv för jag tror visst bestämt att alla skulle klara sig utan den. Det enda saknaden för är att den ställer till det, inte till det bättre. Jag känner mig deprimerad, ledsen och ensam. Tomhet är ju också ett bra ord här. Ett jäkla tjat kanske det är från mig just nu om allt det här, men det är svårt, så svårt. Jag önskar du var här hjärtat så vi kunde kramas, gosa, göra våran grej du vet och allt det andra som är så underbart med dig.. All den kärlek som finns i mitt hjärta.. jag vet inte vad jag ska göra av den när du inte är här.. den blir till tårar för att visa min saknad, men ingen förstår, nej ingen förstår varför.. ingen annan än du..

Att försöka trösta mig själv.. det är svårt. Jag behöver dig. Dig. Dig. Jag behöver dig för att vara hel. Jag kan inte förstå att inte kommer få träffa dig när jag vill. Jag hatar det här, sannerligen hatar.

Jag känner mig så ensam och vilsen utan dig min kärlek.

Find me here And speak to me.

I want to feel You I need to hear You

You are the light That's leading me To the place Where I find peace again

You are the strength That keeps me walking

You are the hope That keeps me trusting

You are the life To my soul You are my purpose

You're everything

prupp och bajs

Prupp och bajs låter omoget, men det är precis hur denna dag beskrivs bäst.

Jag är ensam, utan min kärlek. Jag känner mig så ensam som en människa kan. Jag känner mig inte hemma här hemma. Jag känner mig inte hemma någonstans när jag inte har dig nära. Det känns som om det här är slutet. Men jag hoppas och ber att det inte är det, för utan dig vill jag inte leva. Och utan dig så känns det som om ingenting annat spelar någon roll. Allt känns så värdelöst. En bussresa på 1½ timme tog knäcken. En fullproppad buss, gråten i halsen och alla minnen från den här underbara sommaren som svämmar över. usch. Hur ska jag klara det här? jag vet inte, jag förstår inte, men jag måste. Jag måste för våran kärlek är den bästa på jorden, och att kasta bort det vore vansinne. Nog för att jag aldrig skulle komma på tanken att göra det. Jag älskar dig och jag skulle kunna sitta här och försöka förklara det tills jag dör, men helst av allt skulle jag spendera tiden med dig, men nu när du är sisådär 11 mil bort så vänder jag migsjälv ut och in för att få tankarna på annat. Jag skulle kunna gråta tills jag är helt uttorkad, så mycket saknar jag dig. Vi har varann, och det är allt jag behöver.

Erik, du & jag genom livet.

empty, empty

Ensamhet är det värsta jag vet. Det är en av lovets absolut sista dagar. Att tillägga är också att detta är mitt sista dygn innan den totala ensamheten återkommer. Mitt sista dygn med min käraste, den jag vill spendera all ledig tid med. 5 veckor tillsammans utan break- dom absolut bästa veckorna. Jag kommer aldrig att återuppleva denna tid, så underbar den har varit och det är med den djupaste sorg som jag imorgon kommer sätta mig ensam för en gångs skull (tyvärr) på bussen till härnösand(världens ände, utan tvekan). Jag vill inte. Är detta the end of story? Liksom, no happy ending? Jag vet inte. Det enda jag vet är att jag mer eller mindre är förtvivlad över att lovet passerat så snabbt att jag knappt hunnit reagera, it sucks, haaard. Åter till den grå vardagen med buss, skola, läxor, äta, sova. Jag vet inte.. det känns inte bra bara. Åter till vardagen då man lever för de helger man ses. Räknar återstående dagar, timmar, minuter, sekunder till man ses igen, allt för att slippa känna den där ensamheten. En kväll som återstår tillsammans och det ska bli den bästa. Jag älskar dig, föralltid min Erik, du och jag! <3

living my life

living my life, couldn't be much better.
Det finns inte en chans på miljonen att jag kommer att klara hösten. Älskling du är allt jag har.

Men detta inlägg går till min vän Susanna Nyström som jag inte pratat med ordentligt på väldigt länge, för länge av någon viss anledning. Grattis på födelsedagen darling! du är great <3

/S