empty, empty

Ensamhet är det värsta jag vet. Det är en av lovets absolut sista dagar. Att tillägga är också att detta är mitt sista dygn innan den totala ensamheten återkommer. Mitt sista dygn med min käraste, den jag vill spendera all ledig tid med. 5 veckor tillsammans utan break- dom absolut bästa veckorna. Jag kommer aldrig att återuppleva denna tid, så underbar den har varit och det är med den djupaste sorg som jag imorgon kommer sätta mig ensam för en gångs skull (tyvärr) på bussen till härnösand(världens ände, utan tvekan). Jag vill inte. Är detta the end of story? Liksom, no happy ending? Jag vet inte. Det enda jag vet är att jag mer eller mindre är förtvivlad över att lovet passerat så snabbt att jag knappt hunnit reagera, it sucks, haaard. Åter till den grå vardagen med buss, skola, läxor, äta, sova. Jag vet inte.. det känns inte bra bara. Åter till vardagen då man lever för de helger man ses. Räknar återstående dagar, timmar, minuter, sekunder till man ses igen, allt för att slippa känna den där ensamheten. En kväll som återstår tillsammans och det ska bli den bästa. Jag älskar dig, föralltid min Erik, du och jag! <3