motivationsbrist

Idag är det sannerligen en sådan dag när livet suger. Man vet inte vad livet är till för, eller vad som egentligen glädjer en. Jag funderar och tänker på hur man ska komma till en lösning, men jag har verkligen inte en enda lösning på detta. Hur ska det sluta? Jag står inte ut i det som är just nu och dom senaste 1½ åren har inte varit enkla vill jag lova. Vad är det som orsakar det här då? Varför blir det som det blir? Jag fattar seriöst inte vad jag kan göra för att lösa detta när jag i princip provat allt jag tror skulle fungera. Jag blir så less, jag vill flytta, helst av allt långt bort för att slippa allt och alla. Börja på ny kula och glömma allt som varit. Om ett år, och lite till kanske, då är jag mer än 100% säker att jag bor på en helt annan adress, så långt från dig jag bara kan. Och när jag väl är i Australien då slipper jag dig sannerligen på heltid, tack gode gud.
Trodde aldrig att det skulle bli så illa som det är idag, men uppenbarligen så fungerar inte vi tillsammans och det är ett under att vi klarar av att bo under samma tak just nu. väntar bara på att kaoset ska bryta lös.

på tal om något annat så väntar jag med spänning på att höra någonting från malta, men ännu är det tystare än döden därifrån.
/S