trötthet

Just nu känner jag mig grymt ensam. Mest ensam i världen kanske. Den där känslan som bara kastar sig över en när man inte längre ser dig, min älskade, ja den är näst intill helt obeskrivlig. Och jag hatar den känslan mer än något annat för då vet jag att vi inte kommer ses på ett antal dagar igen.. Man känner sig så tom och så hjälplös, så grymt ensam och förtvivlad och ingenting kan göra en på bättre humör förrän vi ses igen. I vilket fall som helst så har jag haft de underbaraste dagarna på länge nu den senaste veckan, och jag önskar att jag kunde spola tillbaka tiden och stanna där jag vill för att sedan kunna spola tillbaka igen för att uppleva all underbar kärlek 1000 gånger om. 1½ vecka känns sannerligen som en evighet idag, och säkert så känns det som en evighet imorgon med. Men fortfarande så kan jag inte göra något åt det mer än att stå ut och vänta på den underbara dagen då jag får vara dig nära igen. Alla minnen från dom här dagarna fyller mig med lycka men samtidigt oerhörd tomhet efter närhet från dig. Usch, jag kommer aldrig någonsin klara mig utan dig i mitt liv, du betyder mer än mest för mig.
Typ solfyllda dagar med stek, bad, bastu, fiske, mys, gos, fotboll, volleyboll, kalas.. Ja allt i princip... Och inget, nej inget kunde varit bättre. All tid jag spenderar med dig är den bästa i mitt liv.

Love
/S