jag har då aldrig tvivlat på mitt motto, allt löser sig. För ALLT löser sig ju verkligen. I slutändan så löser det sig på ett eller annat vis. såklart!
Jag har jordens bästa pojkvän, tackar gudarna för det! Du är i världsklass och jag kan hylla dig tills jag dör. Jag älskar dig tills mitt sista andetag. Du är fantastisk på alla vis! Så stark och så underbar. Jag avgudar dig, och älskar dig, och det bästa, du o jag, du är min, jag är din, Så ska det vara.
När typ alla andra beter sig som dagisbarn, ja du S.. Och Nån annan som möjligtvis känner sig träffad. I know u do. Bete er, ni är för fan inte småbarn... eller, jo, uppenbarligen. Förjävla löjligt. u got growin up to do.
Nåväl. Det finns nog alltid något att bekymra sig över ändå, nog för att det mesta är bra nu.. och så dyker nåt nytt upp. vi får se om det löser sig (klart det löser sig?!), frågan är väl när :) Jag orkar inte leva i ovisshet, det gör ont nu.
Nu är det dags att sova, vila mina kommande magsår som man får av all stress. Ja livet är bra!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar