för alla ni som verkligen bryr er, som finns när allt annat är kaos och jag inte vet vart jag ska ta vägen. Livet är inte en dans på rosor, och nej jag hade väl inte förväntat mig det. Men ensam vore det svårt. Just nu verkar allt, allt på alla plan vara upp och ner och jag tackar gudarna för att vänner finns. Hjärtats Guld.
För aj, så ont det gör, än en gång står jag ensam. Varför lämnar du mig så här, sårad och krossad? Jag trodde vi var två.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar