vänskap

För mig är det helt komplett obegripligt hur man kan bete sig så respektlöst, för dig är det ingenting värt, du värderar inte 12 år av vänskap högre.
Jag trodde att jag visste vart vi har varandra, men nej, jag visste inte. Jag känner mig lurad och besviken men samtidigt så var detta så väntat. Jag visste att den här dagen skulle komma, efter alla besvikelser och all skit som funnits och skett oss emellan. Jag trodde att efter motvind kommer medvind, men jag märker nu hur fel det var, i detta fall. Men som min kära mamma sa så finns det ingenting kvar där, det finns ingenting värt att kämpa för. Det finns ingen mening i att slita för något man ändå inte står ut med i längden. Det känns tråkigt, men konstigt nog känns det ändå bra, jag slipper att oroa mig och tänka på detta. Fortfarande, du är en av de som känner mig bäst (eller det var vad jag trodde, nu vet jag inte längre), Vi hade eller har känt varandra sen evigheter, nu finns inget kvar. Jag tror och vet att jag inte något på detta förlorat, men ändå, det saknas nu en bit i mitt pussel. Vi har klarat det mesta, men såren finns, och nu kom den droppe, den droppen som saknades, för att allt skulle rinna över och för att få ytspänningen att brista. För mycket är för mycket och jag är övertygad om att jag klarar livets vandring utan dig, jag övertalar mig själv om hur vi vuxit ifrån varandra med åren, alltifrån värderingar och levnadssätt, det som en gång var så lika står idag som två totala diferenser. Det var väntat.

Well I can't explain why it's not enough, Cause I gave it all to you.
And if you leave me now, oh just leave me now.
Its the better thing to do,
Its time to surrender,
Its been too long pretending.
Theres no use in trying,
When the pieces dont fit anymore, Pieces dont fit here anymore.

/S