tomhet

Åter igen är det måndag. Helgen går så fort och sen är det måndag och nedräkningen till helgen börjar igen.. om och om igen.. En bussresa bort är min älskade Erik, så nära men samtidigt så långt bort. Den tomhetskänsla som tynger ens axlar när man sätter sig på bussen hem för att sedan bara räkna dagar, timmar, minuter och sekunder innan vi ses igen. Den tomhetskänslan som gör en så fullkomligt förtvivlad och får en så nära till gråt så det inte är sant. Det är den värsta känslan. Nästan varje vecka. Om och om igen.. Jag önskar att jag var hos dig varje sekund av dygnets alla evighetslånga sekunder. Jag lovar att jag skulle fylla varenda sekund med kärlek och lycka, allt för dig.
För dig skulle jag göra allt och mycket mer, du vet det.