Jag står inför en utmaning, en utmaning som jag själv anordnat. Imorgon åker jag, destination Malta. Och ja, jag är nervös. Jag vet inte om jag har för höga förväntningar eller om jag inte har några alls. Jag har gjort en insats i att börja packa, men just nu ligger allting PÅ väskan och inte i. Det funkar ju inte? Nåja, jag har ju hela dagen i dag på mig samt imorgon eftersom jag inte åker förän 19.05 från Härnösands resecity. Flyget går 6.05 torsdag morgon, så fram tills dess är jag ytterst tacksam för alla sms eftersom jag kommer sitta från 00.30 tills planet går på Arlanda utan att kunna göra något..
Jag har insett det att livet är i ständig förändring, från en dag till den andra. Alla förändras och så också jag. Jag har genomgått en dramatisk förändring bara de senaste låt säga två månader. Jag känner inte igen mig i allt jag gör, men vad sjutton, det gör mig inget. Jag hittar mig själv, finna min identitet. Passar det inte er, ja, då är det så. För ens egen utveckling må det vara viktigt att inse kanske, att man inte förblir den man alltid varit. Jag i stort sett med allt i mitt liv just nu, varför inte passa på och njuta av livet när det är som bäst då? Istället för att bara söka massa fel.
Vi alla gör fel någongång, men det går alltid att rätta till..
In the end it's all about forgiveness
Nej, dags att sätta igång, ska slå en signal till min farmor, se om jag kan hjälpa till något idag. Ska försöka packa, och sen så måste jag handla det sista inför resan. Det blir väl bra det! :) Här blir det nog rätt dött framöver, i alla fall dom 10 närmsta dagarna, åter i Sverige 29/6. Vi hörs då!
På återseende!
S
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar